16.00 avfärd från Hjulåsen utanför Örebro. Sally är instängd, Moa glad och Bassen spyfärdig. "Tänk som en buss" -Tanka på valfri pump, 2...
Efter Karlstad mår Bassen bättre och Moa har köpt en reservkamera eftersom minneskortet till den andra förtillfället var på Teneriffa. "Det sticker i fingrarna, inget är bättre, det är mycket nu med ABS, GPS och goretex" -Bassen
Väl i Norge missar vi solnedgången som vanligt, bara 50 mil kvar till Romsdalen. "Solnedgången för några dagar sedan, kl. 23.00, enligt www.yr.no, har vi missat..." -Moa
Men det är vackert! Grevinnan av Lannafors tänker inte på milkshake, ät inte McDonalds i Arvika. Moa vill inte spy och bergen är blå.
Kl 02.59, "-nu lämnar vi rullstolsturisterna bakom oss" -Bassen. Vägen var smal, dimman tät, fåren många och rätt som det var stod berget där framför oss.
Romsdalshorn siktades genom natten, vi åker mot dess mäktiga fot, vägen ålar vidare i fukten.
03.55 gryningsmolnen rinner över bergen ner i Romsdalen. Vi är framme och slår läger i ett träsk. God natt!
09.00 Moa mår pest, allt är blött och dalen är fantastikst vacker.
Bassen äter frukost, Moa försöker med får inte behålla den. Klart man måste bli magsjuk när man ändå har åkt 70 mil till Romsdalen!
Romsdalshorn i dagsljus, stooooor, vacker och läskigt lockande. "-Det är bara att börja gå, Hornet är högt och jag är liten" -Moa
Ahhhh, äntligen Norge! Lets rock a rock!
Vi stöter på en fantastikst fin stuga, byggd under ett stenblock, vid berges fot. Tänk om man visste det i natt då vi slog läger i ett träsk.
Lyxhotell!
Ingången till Romsdalsmansion.
Precis nedanför bergsfoten låg det en sjö dit smältvatten forsade ner i ett långt smalt vattenfall.
Givtetvi var den smaragdgrön och kristallklar. mmmm, bada....
ca 1 timme brant vandrning upp mot väggen. Känns inte som om man har kommit någonstanns. Bilen och tältet syns knappt längre. Moa fortsätter att må illa...
Detta väntar ovanför oss. Det blir brantare och slemmigare. Är vi i mordor?
Och så blev det lite brantare...
Slem! Vatten och slem överallt. Detta är synen man fick om man tittade uppåt. Moa kravlar som en kräfta över hala partier sten som försvinner ner i avgrunden. Bassen söker efter en väg på stadig fot. Villket team!
Ytterilgare någon timme upp. Många vätskepauser blev det, nu såg Moa dessutom ut som en kräfta, utsikten är underbar, livet känns!
njuta en stund
Moa får frossa, sitter på Torsten ("torr sten" som i detta fall var en liten klippavsats) och kräks. Bassen bestämmer sig för att ila vidare och reka infästet. Moa läser guiden över Romsdalen och kräks lite till så länge.
En vacker tind möter min trötta blick från andra sidan dalen.
Bassen kommer tillbaka, vi försöker äte lite och bestämmer oss sedan för att avbryta. Jag var vimmelkantig av mat och vätskebrist. Klättra med magsjuka var inte så bra. Det svartnade för ögonen på mig så fort jag vred på huvudet och balansen var helt borta. Moa VAR rädd.
Efter en att ha däckat i lägret en timme bestämde vi oss för att åka ner och runt på andra sidan dalen. Där kan man se Trollväggen på ena sidan dalen och utsidan av Romsdalshorn på andra sidan dalen. Snart siktades utsidan av Hornet.
Vi parkerer bilen på turistparkeringen nedanför Trollväggen. Man kan inte tro att den är 3 Eifeltorn hög. Ser mer ut som ett grustag på bilden, men är faktiskt europas högsta vägg!
Brevid Trollväggen finns Trolltind och Kongen. De två topparna. Vi äter en provosorisk lunch som jag får behålla. Plötsligt känner jag mig som stålmannen med kroppen full av mat och ny energi.
Så vi bestämmer oss för att gå till Trollväggen och reka en grotta som Bassen råkat snubbla över några år tidigare.
Vi stannar upp för att titta över dalen på Romsdalshorn, som vi aldrig lyckades komma upp på.
För att komma till Trollväggen var man tvungen att gå några km längs med den älv som rinner i dalen och skiljer bilvägen från Trollväggen.
Hit ska vi!
Den närmaste passagen över älven var en järnvägsbro. Det var bara att springa och hoppas på att inga tåg skulle komma.
Vi är fortfarande flera km bort från Trollväggen när de stora blocken börjar dyka upp. Svindlande tanke att dessa trillat ner lite random...
Stigen byts ut mot slippriga block med mossa på. Ben och knän får veta att de lever!
Kort paus där en mindre annan grotta siktas på närmare håll. Vi bestämmer oss för att gå upp mot väggpartiet tidigare än tänkt och titta på grottan.
Återigen, Romsdalshorn tornar upp sig på andra sidan dalen.
Vi fortsätter på väg upp till den eventuella grottan.
och fortsätter...
Grottan visade sig vara en bäck som grävt sig in i berget. Inget märkvärdigt men gott vatten!
Nu återstår bara några kilometers vandring lägsmed bergsfoten, sedan siktar vi Trollväggen från det mer intima hållet!
Detta är ett nedslag från stenar som hela tiden lossnar från väggen. Sådana här fanns överallt vid bergets fot. En del mindre, en del större...
Vi börjar närma oss. Lagom under Kongen börjar miljön bli mer dramatisk. Björkarna var böjda längs med sluttningen, formade av sten och snöras.
Bassen hittar en liten ledsen glaciär och det är klar man måste ta tillfället i akt och slicka på en sådan!
Lillasyster kan inte vara sämde och bestämmer sig för att slicka på Kongen´s fot.
Ett stenblock som trillat ner och satt sig på en björk.
Vi gick förbi några vackra vattenfall, berget var slipat som vågor på ett hav.
Vi hittar en till glaciär!
Vattenfall, glaciärer, höga berg, vacker grön dal under ens fötter, Livet är BRA!
När vi tagit oss över glaciären hittar vi något ännu mer spektakulärt!
En isgrotta!
Det visar sig att den lilla glaciären gömde en stor isgrotta! Givetvis var vi tvugna att gå in och ta oss en titt. Men lite läskigt var det allt.
Det droppade, sjöng och knakade om isen. Förtrollande vackert!
Som den bästa Salvador-skulptur!
Isen var slipad och len som den finaste marmor.
Väl ute ur det gigantiska kylskåpet vandrar vi vidare. En ny grotta siktas!
Den var fantastikst vacker men inte speciellt stor...
Men vad gör det när man sitter i berget under Trolltind!
Den spektakulära naturen fortsätter. Här står Bassen under en "liten sten" som lossnat från väggen.
Så vackert....
Bassen hittar givetvis ställen att gå ut på så att Moa kan få lite svindel av att bara titta på.
När man ändå är här måste man ju passa på!
Självklart!
Sista hörnet! När vi rundat detta hörn kommer vi in under Trollväggen!
Och när vi trodde det inte kunde bli mer storslaget...
Trollväggen! Tre Eifeltorn hög! Syns föga på bild...
För att försöka visa perspektiven på bild...
Tog jag den här bilden. Om man tittar riktigt noga ser man en antydan till en röd hjälm nedanför den ritade pilen. det är Bassen, fortfarande långt ifrån Trollväggens mitt.
Vi hittade ingen bra grotta under trollväggen så vi begav oss tillbaka till bilen. Klockan var närmaren 23 på kvällen när vi äntligen kom tillbaka till bilen. Vi gick fel över den massiva blockterrängen och med trötta darriga knän, skrumpna fötter och hugriga magar blev det så småningom köttsoppa och sömn i vårt läger. Nästa dag mår Moa bättre och vi bestämmer oss dör att vandra upp till en sjö mellan två fjäll som vi hittar på kartan.
På väg upp till sjön hittar vi en stor sten som i folkmun kallades Fantstenen. Där tar vi en kort rast och bassen passar på att klättra lite.
Sjön vi ska upp till kan förhoppningsvis erbjuda oss en bra plats för att ha Bassesn 40 års-fest på nästa år. Hela årets expedition gick nämligen ut på att reka möjliga festställen med tillhörande äventyrs möjligheter.
Sjön, som heter Svartbottnen, visade sig ligga i ett träsk...
Men skam den som ger sig, på sjöns bortre ände hittade vi en fantastikst vacker udde som erbjöd allt man behöver för att hålla en bra fest!
Vi tänkte inte att vi skulle bli så länge uppe vis svartvattnet så vi hade inte tagit med oss någon proviant. men givetvis är vi tidsoptimister och klockan foriväg. det blev hjortron och blåbär till lunch.
På berget på andra sidan dalen, som för övrigt är baksidan av Trollväggen, siktade vi ett gigantiskt handavtryck.
På en av fjällväggarna runt Svartbotten siktade Bassen även en grotta...
Eftersom det var så svårt att se var man skulle gå på den branta sluttningen satt jag kvar på det lilla berget mitt emot och guidade bassen upp mot grottan.
Grottan
..den stoooora grottan...
Grottan visade sig vara full med slemmiga stenar och inte alls så gästvänlig som vi hade önskat. Bassen fortsätter upp på fjället och jag sitter och njuuter av utsikten och solnedgången. Handavtrycket i bergssidan går inte att sluta titta på.
19.55 är vi nere vid bilen igen och får äntligen äta varm lunch!
Fötterna är skrumpna och sunkiga. En kall fors tar ner svullnader och spolar rent. mmmm sköööönt!
Efter ytterligare några kvällsrekningar i bil bestämmer vi oss för att det är dags att införskaffa en varsin öl och en påse chips!
Solnedgången är obeskrivbar! Moa saknar sin Nikon D70...
Väl tillbaka i vårt läger vid Isfjorden undrar vi om vi hamnat i carribien. Mat, konstig öl, chips... Monthy python is pasing by...God natt.
Sista dagen, hemfärd. Vi börjar någotlunda tidigt så att vi ska kunna köra lungt hem utan att komma hem mitt i natten. Korna drällde runt...
Vi fick se upp på Svartbotten där vi varit dagen tidigare.
Ta-daa!
Sen bar det upp för Trollstigen, en av värdens mest spektakulära vägbyggen!
Bergväggar, stup och vattenfall, här bygger vi en väg! Norrmännen är hurtiga...
Halvägsupp för vägen har man den här utsikten, och jag kan lova att det sög i magen när man tittade ner. Det fanns inte direkt några väggrenar...
Ett av två stora vattenfall som man åker över...eller bredvid..eller var det nu blir...
Tack för att dom varnar för skarp kurva... jag som trodde jag skulle åka rakt fram ;)
Nästan uppe, till höger i bild ser man tinder som kallas systrarna. Ännu har ingen klättrat dom, Bassen blir sugen...
Väl påväg ner på andra sidan hittar vi en glaciärsjö...
och givetvis måste man bada i en sådan när tillfälle ges på silverfat! Det flöt ju till och med omkring isberg!!!
Bassen doppad från topp till tå!
Moa är näst ut!
kaaaaaaaaaalt, men också jag lyckades bada från topp till tå.
Vi lämnar sjön med nya perspektiv på badvattentemperaturer. Bassen siktar en grotta på berget en bit upp, vi beger oss givetvis dit!
Helt plöstligt när vi var påväg upp för bergssluttningen börjar marken vibrera och ett gigantiskt muller följs av ett stort plask! Ett av isbergen i sjön kolapsar bakom oss. Tur att det inte gick att simma runt på grund av kylan...
Grottan av en vättehåla av större modell. Bassen klämmer och klättrar lite... Sen bär det av mot bilen och hemfärden igen.
Färja över fjorden i Eidsdal, vackert och blåsigt...
Så till nästa serpentinväg... "-Titta där är Geiranger säger bassen, -Ja! nere i en liten knöl! fyller moa glatt i"
Efter Geiranger kommer iv på att vi inte har öppnat våra kokosnötter!!!! Skam på torra land, det är ju vår allra bästa tradition på våra äventyrsresor. Vi slår upp kartan och ser att europas högsta berg Galdepiggen ligger ganska nära. Dit åker vi! Väl framme siktar vi ett vattenfall en bit upp på fjället. Perfekt!
Det var lagom stort för vår kokonöts tradition!
aaaah, ännu ett berg, ännu en utsikt!
Fötterna får också lite semester.
Nedanför syns baslägret under Galdepiggen. Det är där man börjar sin vandring om man vill bestiga europas högsta berg. Vi vill ju bara öppna kokosnötter!
Långt bortom bergdfötter skymtar glaciärer och mäktiga snöfält.
Så, åter till kokosnötterna. Man får bara använda vad naturen bjuder på för att få upp dem. Först ska de korkas upp och drickas ur. Bassen hitter en bra pinne...
Jag hittar en bra stenskärva...
Skål!
Sen ska de öppnas, jag leker grottmänniska utan några större framgångar....
Bassen tror att om han släpper ett stenblock på sin kokosnöt, som ligger på ett annat stenblock borde effekten bli tillfredsställande.
effekten blev effektiv....
Jag lyckas välja bättre dimensioner på mina stenblock och kläcker nöten mycket elegant!
En stunds andakt och kokosnöt... Sedan var det dags att åka, vi packar ihop och beger oss ner. "- Nu har vi klarat av kokonattklubb" säger Moa glatt! "Man är allt lite trött i nattvarpen"
vi som var ute i så god tid i morse är nu ganska sena, och kommer garanterat att komma hem mitt i natten...Korna dräller som vanligt. Hej då Norge, för den här gången.
