Se upp Norrland, här kommer vi.
Små Norrlandsvägar bjuder på fantastiska vyer.
I Sundsvall är det drakkrafter som räknas, inte hästkrafter. En sådan drakkraft räcker för att dra en husvagn.
Nostalgimacken i Gnarp.
Varta sålde bilbatterier med hjälp av nationalism - inte ett supervanligt reklamgrepp i dag. För övrigt var väl Varta ett tyskt företag, eller?
Janne Silén har den goda smaken att ackompanjera sin nostalgimack med en Vauxhall Wyvern från det sena 40-talet.
Runt 86 spänn hade det kostat att skänka Capricen en full tank. Jisses. Gissar att 90 öre litern var vad bensin kostade precis innan oljekrisen.
Flexibla öppettider. En sak är dock säker, bensinmacken är inte bemannad på onsdagar klockan 16:20...
Hos SS Custom var ingen hemma, bättre lycka nästa gång.
Navkapslar i drivor, men också ädlare delar som dörrar till Chevrolet från 1959 och Pontiac GTO hardtop från 1968.
Förmodligen Indals enda Pontiac Grand Prix. Jag gissar att bilen är byggd 1966.
Högakustenbron är ett imponerande byggnadsverk, upplevs bäst med kvällssol.
Kvinnan vi hyrde hus av hade en liten bilkyrkogård på tomten. Främst tråkiga 80- och 90-talare, men också denna sköna Opel Rekord från tidigt 70-tal.
Örnsköldsviksborna är nog hyfsat ensamma om att ha både timmerbilar och hoppbacke mitt i stan.
Bensinmacksdöden har även slagit till i Nordingrå på Höga kusten, i maj 2009 monterades pumparna ner.
Stefans maskiner, givet ett besök om du är i Indal. Här är en av hans fyra feta dumprar.
Tre tunga dumprar och en smäcker Chrysler Imperial Le Baron från 1962.
Tändkulemotorer, som i tuff, tuff, tuff.
Tändkulemotorer en masse.
Resan hem, söderut över Högakustenbron, var lika mäktig som den norröver.
