Vargarna äter. En av dem skulle bli Gino. Eftersom pappa med fru inte hade möjlighet att åka till Malmö och välja valp fick jag den stora äran.
Vargarna äter efterrätt.
Vargarna sover.
Sover gott!
Valt och klart, här är han - Gino, eller Öresunds Bashful som är det mer hötidliga nament.
Gino till vänster samt bror eller syster.
Gino i underläge, men vad gör väl det?
Det tar på krafterna. Kolla magen!
Nu lämnar jag dig Gino, så kommer vi tillbaks om ett par veckor och hämtar dig.
Gino träffar sin husse för första gången.
Sista måltiden i föräldrahemmet tillsammans med syrran som inte blivit hämtad ännu.
Och en sista tupplur innan avfärd.
Framme för mellanlandning hos morbror Karlsson med familj. Vad är du för konstig prick ser de ut att undra båda två.
Han verkar ju rätt OK trots allt den där stora lufsen.
Men hallå... det där är ju MIN show, att kräla runt på rygg i biabädden alltså.
Rullar du fortfarande runt?
Nu får du väl ge dig?
Kan någon hjälpa mig? Han verkar ju inte riktigt ihopmonterad den där lilla råttan?
Åh vad trött man kan bli.
Sussar gott innan nästa etapp på resan tar sin början.
Kolla magen igen!
Nio månader senare är Gino tillbaks hos morbror Karlsson.
Kommer matte snart eller?
Och sen rejsade han.
Och rejsade...
Utbildningen till apporterande fågelhund är i full gång.
Charmig Gino!
