Högakustenbron, där det startar.
Vid ledens start, nu har jag 13 mil framför mig. Men först skall jag till Sör-Lövvik (10,6 km).
En snabbtitt på ledbeskrivningen innan det bär iväg.
De här orange strecken är det som skall leda mig rätt upp till Örnsköldsvik.
Så här såg leden ut ibland.
Vägen ut till Sör-Lövvik gick via denna bro, det är en bro på E4:an som ses längre bort.
Vägen fortsatte in i skogen på andra sidan bron.
Och där i ett buskage låg den, den ulitmata vandringspinnen. Den som skulle bli min vän de kommande 12,5 milen.
Blåbären var mogna på många ställen och jag åt massor av dem.
Ibland var stigen riktigt mysig.
Detta var inte vilket röse som helst utan någon form av markering var sockengränser eller dylikt gick. Det fick inte förändras.
Äntligen framme i Sör-Lövvik efter lite klättring i bergen. Stannade och åt lunch ca 45 minuter.
Sör-Lövvik har en liten båthamn.
Efter Sör-Lövvik gick jag över några hyggen och mycket öppen mark mot Fjärdbotten och Gavik.
Sen kom ett jobbigt parti med sten sten och mer sten....
..sa jag att det var sten?
Ibland fanns det inga träd att måla orange band runt så då blev det orange prickar på stenarna istället.
Plötsligt hittade jag denna krabat på min väg.
En trött Bea kl 20 på kvällen efter att ha promenerat i många timmar.
Kom till lite blötare marker och då dök det upp orchidéer.
Utsikten från Jon-Nilsberget strax norr om Hålsångs camping.
På min väg ner från Jon-Nilsberget var jag aningen vilse och då dök det upp lite gamla jordbruksmaskiner i skogen.
Och efter min vilsna tur på väg ut mot Gavik så dök detta konstiga torn upp.
Jag var framme på Brattnäsudden väldigt sent men månen gav mig lite ljus.
Så här sov jag på natten...
...och när jag gick bakom vindskyddet för att kissa på morgonen upptcäkte jag att denna ände hade varit ett bekvämare val för sömn :-)
Vägen fortsatte över frodiga ängar på min väg mot Lappudden.
Mellan Lappudden och Ullånger ligger Eriksstugan uppe på ett berg. En söt liten stuga där ajgstannade för att äta några mackor.
Mätt och belåten.
Stugan från utsidan.
Ovanför Ullånger är utsikten fin.
Mejabodarna, ett gulligt uomhusmuseum.
När jag kom till Mejabodarna var det spelmansstämma där.
Jag pustar ut i mitt tält efter en lång dags vandring.
Min nyfunna lilla vän Max kollar fisktillgången innan han skall fiska en stund.
Tältplatsen var väldigt provisorisk mellan några bänkar.
Jag hade kunnat breda ut mitt liggunderlag på övervåningen i härbret till vänster eller inne i stugan till höger men valde ändå att sova i tältet, man sover bättre i tält tycker jag.
Toan vid Mejabodarna...
...hade en gammal kul text på sig.
Ok vilken väg tar man när det är orange streck på träden längst 2 stigar? Jo man kollar på vilken av sigarna som har nyast färg på sina streck.
Innan Docksta kommer man till gamla kyrkan i Vibyggerå.
Fräscha blommor i kyrkan.
Mer från kyrkan.
Givetvis fanns även ett kors.
Och en predikstol.
Det fanns gott om målningar i kyrkan.
Dörren var utsmckad den oxå.
Entrén till kyrkan var aningen mer spartansk.
Kyrkans utsida.
Givetvis skall kyrkobacken ha sin egen lilla entré.
Bred och fin skogsväg att gå på.
Men upp för denna stenbacke var ingen lek.
Ingången till slåttdalsskrevan är magnifik.
Själva skrevan är oxå magnifik...
...och man känner sig lite när man står mitt i.
Denna lilla gynnare bodde i botten av skrevan.
Väl ute ur skrevan kommer man upp på berget och har fin utsikt.
Vissa vyer kan man titta på längre.
Grillplatsen vid Tärnättvattnet.
Den lilla lilla stugan vid Tärnättvattnet där jag sov.
Tärnättvattnet, varmt som sjutton.
På väg ner mot Näske stötte jag jag på ett vattenfall (Skravelbäcken), lyckades inte få någon bra bild men däremot lyckades ajg få en film av misstag.
Detta träd hade bara bestämt sig för att klamra sig fast vid stenen där fröet landat.
Sådana här smågrodor fanns i tusentals, var tvungen att kryssa fram för att inte trampa ihjäl en massa och halka på dem.
Hålviken verkade vara ett mysigt ställe.
Kanonfint väder 3 dagar och sista dagen med längsta sträckan så började det regna.
Framme i Svedje varnade Modo en för att gå över bron, men ledguiden lovade att den skulle hålla :-)
Oj jag har nog aldrig blivit så glad att se industrier.
FRAMME!! Eller ja jag skall ner till Ö-vik oxå.
Så här glad bli man när man är framme.
Utsikten från Varvsberget.
Efter ytterligare en timme eller så var jag äntligen på ett varmt hotellrum.
Mina fötter gillade mig inte direkt.
Som tur är allt det geggiga rester från mina compeedeplåster så de var inte så illa men min stortå ser inte så trevlig ut.
